Världens längsta försäsong har blivit kortare. På söndag är kulan i luften igen, trots att våren ännu är en bra bit bort. I dag går solen ner 16.41 och på söndag 16.50. Klockan 17.30 är det avspark i söndagsmörkret och då kommer många tusentals röster skrika ut om hur länge vi har väntat på just denna dag. Det rör på sig, men kylan och mörkret hänger obönhörligen kvar ett tag till. Det är lite som att tjuvstarta. Det är polarna som ses hemma och drar några bira innan den stora festen börjar. Det finns förväntan i luften. Snart drar allt igång och då jävlar. Eller?
Detta år är det tydligt att det även ligger något annat i luften. Vi brukar kalla det oro, ängslan, ångest, disharmoni och obalans. Vi är många som anar oråd. Vi är många som räds att det ska sluta med besvikelse, rabalder och i värsta fall kaos. För visst är det något som inte står rätt till i Bajen – på herrsidan? Den tro som finns på våra damer den här säsongen verkar saknas helt på herrsidan. Jag hoppas verkligen att den oron bara är kopplad till oss supportrar och att det på Årsta råder ett lugn och en tro. Men signalerna vi får är inte några som lugnar.
På tal om signaler så har jag sedan några veckor tillbaka en ständig sådan i mitt högra öra. Plötsligt en kväll tjöt det och sen har det bara fortsatt. Tinnitus. Det är inte helt ovanligt att fenomenet uppstår i samband med perioder av stress, oro och ångest. Nu ska jag inte lägga hela skulden på Bajen, men tiden mellan säsongen 2022 och säsongen 2023 har helt klart varit en bra grogrund för tinnitus att blomstra i.
Spana bara in detta. Vi har tappat en stor del av vår stomme. Gurra, Jeahze, och Darijan. Simon, Berisha och Jeppe. Rutin och star quality som gått upp i rök trots att ett Europaäventyr väntar till sommaren. Vår tränare ryktades till QPR och vår sportchef har både ryktats iväg och påståtts sagt upp sig. Till och med den sistnämndes högra hand Micke Hjelmberg har ryktats bort. Vår klarast lysande stjärna Nahirs ännu uteblivna kontraktsförlängning har också varit en följetong i media som har skapat oro i de grönvita leden. Till och med en tidigare spelare (Astrit Selmani) har gått ut i media och mellan raderna sågat vår klubb:
"Klubben måste fråga sig själv om varför det är så att alla har lämnat. Året innan skrev ju alla på nya kontrakt. Då ville alla stanna. Exakt vad det beror på vet jag inte men någonting är det ju. De har ju blivit av med många… många startspelare, en grupp som hade harmoni. Så det är klart att man får ju tänka lite på varför det är så", sa han till Fotbollskanalen häromveckan.
Dessvärre bekräftar alla dessa signaler den dystopi jag under rubriken "Hur påverkar denna miljoncirkus oss supportrar" skrev om för på dagen elva månader sen.
På den andra sidan har det ryktats om mängder av namn in, men i flera fall har vi fått nobben. Namnen som kommit in känns förvisso spännande, men kan de verkligen ersätta förlusterna? Hur bra är Mikkelsen, Nalic, Djukanovic och Tekie när det verkligen gäller? Hur mogna för allsvensk toppstrid är den rad av ungdomar med A-lagskontrakt?
Men det tar inte stopp på planen. Hammarby Fotboll har under vintern, av sina egna supportrar, även anklagats för att klubben håller på att bli mer och mer stängd. När klubben meddelade att bara ett fåtal av alla träningar skulle vara öppna i samband med träningslägret i Malaga ledde det till stor ilska i supporterleden då beslutet kablades ut först efter att de allra flesta fans bokat sina resor till den spanska solkusten. Förmodligen var det hela bara en intern kommunikationsmiss och inget att oroa sig för framåt, men situationen hade ju varit lättare att hantera om det inte redan fanns en framtidsoro.
Kanske är min och många andras oro obefogad, kanske blir det här i slutändan ändå väldigt bra. Cifuentes, Jansson och Hjelmberg är ju ändå kvar, men som supporter är det i dagsläget ändå svårt att se hur allt jag skrivit om i detta blogginlägg ska leda till allsvensk guldstrid och en succéresa i Europa.
Trots allt är känslor en färskvara och vem vet, på söndag kanske allt känns mycket bättre igen. Läktarsången kommer i alla fall tillfälligt överrösta min tinnitus, å andra sidan kan just den högljudda allsången vara boven i dramat.
Hur orolig är du?
- Väldigt
- Ganska
- Inte alls
Twitter: @AndreasBjuner • Instagram: @Bjuner Åsikterna i bloggen är skribentens egna och delas inte nödvändigtvis av Föreningen Gröna Linjen.